Nu sitter vi här, jag och Sandra mittemot varandra. På varsin sida av våra blänkande laptopskärmar. Med balkongdörren öppen blåser hösten in. Fint, tycker Sandra, dystert, tycker jag.
Jag kom på att jag inte har något att skriva, idag åker jag till Sundsvall och lämnar Sandra åt ödet. Hur ska hon klara sig utan mig? Hur har hon överlevt innan? Kommer hon fortfarande finnas kvar när jag återvänder?
Och just ja, vi har en fullständig kortlek nu också! Kannan it is.
SYNS!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar